Ett livstecken...

Idag har det gått tre veckor exakt sen den hemska olyckan som drabbade vår familj. Varför, frågar man sig. Jag har läst nånstans att människan drabbas inte av mer än vad den klarar av, men jag undrar jag. Det kanske ligger något i det. Nu är det som det är, och tiden går inte att vrida tillbaka. På något vis måste livet rulla på vidare vilket är lättare för vissa och svårare för andra. 

Jag tänker inte närmare gå in på vad som hänt, och jag vet inte heller hur min sida här kommer att se ut framöver. Jag vill bara ge ett litet livstecken ifrån mig. Kram till er alla 💗