Raffe och Chapman...

Raffe sommaren 2015

 Raffe är min andra newfoundlandshund. Hans mamma är CleBas Komandora och hans pappa är Brooklynbear Ambassador. Det som  är roligt och känns speciellt bra är att han är släkt med min första njuffe Chapman. Chapman är nämligen Raffes morfars bror.

Våran fine gamle Chapman

 Medan Chapman levde fanns ju tanken att få en avkomma efter honom. Nu blev det tyvärr inte så, men det blev ändå så bra det kunde bli. Chapmans kullbror Clabbe fick flera avkommor och då bl a Komandora som är Raffes mamma. Chapman blev inte mer än sju år. Han fick en tumör i magen. Jag tror att jag åldrades flera år under hans sista veckor i livet. Det var tungt när han var borta.

 Raffes morfar Clabbe hemma hos oss vintern 2013

Efter att Chapman dog i december 2012, så hade vi Clabbe hemma hos oss vid flera tillfällen. Clabbe blev tio år. Raffe föddes sen i mars 2013 och det blev India som flyttade med hem till oss tillsammans med Raffe. Hon är en helt fantastisk tik. Så klok och förståndig och har fostrat Raffe precis rätt :-) 

Ett år sen...

Idag är det ett år sen våran Chapman fick lämna jordelivet. Vi minns honom och jag är säker på att vi träffas igen, älskade Chapman...

Det går i vågor...

Idag är det en sån dag när saknaden efter Chapman är extra stor. Han finns i mina tankar varje dag, mer eller mindre. Det kan vara när man gör vissa saker. Som när jag går ut till hästarna och ger dem sitt natthö. Då var han alltid med. Eller när man kommer inkörande med bilen på gårdsplanen. Då började han alltid skälla direkt inne i hundgården och ville bli utsläppt. Det kommer väl att vara såhär ett tag. Jag brukar säga att Chapman är min "demon" (ni som sett filmen Guldkompassen vet vad jag menar). Ni får tycka att jag är lite knäpp, men han finns nog alltid vid min sida, även nu när jag inte kan se honom...

Jag minns Stockholm år 2008...

Stockholm år 2008. Jag och Chapman står längst bak i CleBas uppfödargrupp.

Denna helg är det den stora Hundmässan i Stockholm. Jag och Chapman har varit med där en gång och det var år 2008. Jag kom inte ihåg hur det gick för oss så jag var tvungen att gå in på hunddata och titta och minnas. Chapman var champion då, så vi var med i championklassen och fick CK där. Sen blev han placerad som Reserv i Bästa haneklassen. Där var ganska många njuffehanar det året, 16 st, så det var ett riktigt bra resultat. Blir man placerad i Bästa haneklassen så tycker jag man ska vara nöjd.

Nu slutade det inte där utan vi var med i CleBas uppfödargrupp också, och där gick det riktigt bra. Vi blev uttagna och var med in i det sista. Vi kom tvåa där. Det var riktigt häftigt att få springa in i den stora ringen med massor av folk som tittade och applåderade! Vi brukar skämta om att Mats har sprungit med hund en enda gång på hundutställning och då är det på Sveriges största, och dessutom då i den största ringen. Han sprang med CleBas Drummer Boy. Det gäller att lägga sig på topp direkt :)

Chapmans ljus...

I lördags fick jag det här ljuset av Catta, en av våra hyresgäster i stallet. Hon var snäll och ville ge oss nånting efter det som hänt med Chapman. Jag har satt ljuset i det ena fönstret i verandan så det lyser ut mot vägen. Jag har haft det tänt varje kväll sen jag fick det. Chapmans ljus...

En märklig dag...

Vaknade imorse och min första tanke var att det ligger ingen Chapman nere i hallen nedanför trappan. Man fick alltid kliva över honom när man kommit ner till sista trappsteget. Sen fortsätter det likadant. Ingen Chapman med ut i stallet. Ingen morgonpromenad. Ingen som vi kan ge våra middagsrester till ikväll. Man märker nu hur mycket av ens rutiner som kretsade kring honom. Det kommer att ta ett tag innan det går över.

 

Annars har dagen mest bestått av brottningstävling. Vi har varit funktionärer hela dan på Knattekampen här i stan. Kanske det var bra att ha varit där idag för det har skingrat tankarna. Det är när man kommer hem som man påminns igen.

En sorgens dag...

Bild tagen i förmiddags. Han fick ett gott tuggben. 

Idag har Chapman fått sluta sina dagar här på jorden. Jag har inte skrivit om det här på bloggen precis, men han har varit dålig de senaste månaderna. Igår var vi på Djursjukhuset och fick domen. Hans njurar håller på att lägga av och veterinären kunde känna en knuta vid magsäcken som med stor sannolikhet är en tumör. Veterinären rekommenderade oss att ta bort honom direkt där och då, men jag ville inte det, så han fick följa med hem igen. Imorse ringde jag till Distriktsveterinärerna, så de kom hem här i eftermiddags. Han somnade in lugnt och stilla i sitt "rum" i hundgården, och nu ligger han begravd nere på baksidan. 

Min förhoppning var ju att han skulle hållit ut tills den nya valpen kom, men tyvärr blev det inte så. Nu känns det bara tomt. Han kommer alltid att finnas i våra hjärtan...

Sååå mycket snö...

 ...det kommit i natt. Som jag skrivit innan var vi i Köpenhamn i går på Wallmans. Vilken show, säger jag bara. Dans och musik i massor och även trapetsshoweri. Jätteduktiga var de i alla fall. Där var ingen snö alls i Köpenhamn när vi åkte därifrån vid  midnatt, men det blev mer och mer snö ju längre norrut vi kom. Chapman blev så pigg i morse när han kom ut. Han pulsade fram i snön och trivdes!!

Lite egen på gamla dar...

Chapman har verkligen ändrat sig nu när han blivit lite till åren kommen. När han var yngre ville han absolut vara inne så lite som möjligt. Det var helt omöjligt att ha honom inne längre stunder. Han pep och gick till dörren hela tiden. Nu är det tvärtom. Han ligger i och för sig i stallet och sover ibland, men han vill inte alls ligga längre stunder ute på trappan utan då skäller han oftast och vill in efter en stund. Börjar det regna så vill han absolut in. En av favoritplatserna är under köksbordet när vi sitter och äter.

En annan sak är att han gärna vill bestämma var vi ska gå våra rundor och när han tycker det är dags att vända hemåt igen. Då bara stannar han och stirrar på en. -"Vi ska gå detta hållet" eller -"Nu vänder vi", säger han till mig med sin blick :).

Jag ringde till Monika på kennel CleBas igår om hur det går med den planerade parningen. Det var ännu inget på gång, men snart förhoppningsvis. Hon hade två fina hanar som kandidater. Vi får väl se vilken det blir och hoppas på att det blir några valpar till våren. 

Ingen linslus alls...

Chapman är verkligen ingen linslus. Så fort man kommer med kameran framför honom så tittar han alltid bort. Typiskt! Det kan ju i och för sig bli bra bilder ändå, men ibland vill man ju ha blicken rakt in i kameran. 

Idag är det ganska kallt ute, men inga minusgrader. Är nyligen hemkommen från frissan. Lite slingor har det blivit. Jag känner mig alltid piggare när jag får lite ljust i håret vid denna tiden på året. Det kanske är lite lagom ljusterapi :) Resten av dagen blir det i böckernas sällskap. Jag var och hämtade fler skattebroschyrer på Skatteverket igår. Instruktioner till NE-blanketten. Det som är bra med denna kommande tenta, det är att vi i princip får ha allt hjälpmedel med oss, såsom skattebroschyrer, blanketter och mycket egna anteckningar.

En brun tjej...

Vi var och hämtade halm ikväll borta hos familjen P. De har en brun njuffetik som är tre år. Chapman fick såklart följa med. Han tycker alltid det är kul att träffa tjejer, men han orkade inte riktigt hålla hennes tempo. Hon sprang omkring honom och ville leka.

Jag hade bara min mobil med mig så det blev inga bra bilder. Här är de tillsammans, men Saffi går framför Chapman så hon syns knappt.

Mina valpplaner klara...

 Nu äntligen har vi bestämt

oss. Vi har bokat en ny newfoundlandsvalp från kennel CleBas. Vi var hos Monika i söndags kväll och förhörde oss om hennes valpplaner. Om allt klaffar så är den hämtningsklar i mars-april nångång. Det är så långt tills dess. Jag hade egentligen velat ha en valp redan nu, men jag får tåla mig och vänta :)

Äta ute och lite frisering...

Jag har haft lite problem med Chapman att han kräkts efter att han ätit. Av en händelse fick han sin mat ute direkt på gräset istället och då blev det mycket bättre. Jag vet inte om han åt för fort när han hade maten i sin skål, men detta funkar bra så då gör vi så här istället. Jag ger honom mat tre gånger om dan också nu så att det inte blir så mycket på en gång.

Det har också blivit en omgång med borstarna idag på honom . Jag blev så trött i armarna till sist, men nu är det inte så mycket kvar, bara där uppe på bakbenen. Där kan pälsen verkligen bli tjock och nästintill omöjlig att kamma igenom, men jag försöker tunna ut det så mycket som möjligt.

En trött Chapman i stallet efter all borstning och kamning.

Skolstart...

Idag var det så dags att bege sig till Kristianstad igen och till högskolan där. Beskattningsrätt står det på schemat i tio veckor framåt. Idag var det föreläsning mellan kl 9 och 12. Ytterligare två böcker måste beställas, upptäckte jag. Efter föreläsningen körde jag ut till en handelsträdgård som heter Solhaga. Där är så himla mycket fint. Det blev några fler ljung och lite annat smått och gott. I korgen tänkte jag ha äpplen upplagda. Jag ska pynta och göra vår nya uteplats höstfin. Det ska kännas mysigt och hemtrevligt att sätta sig där i badet en mörk kväll. 

Väldigt fin färg på den här bollkryssen.

Chapman blev glad när jag kom hem och släppte ut honom. Jag har börjat klippa honom igen. Det behövs hela tiden, tycker jag. Jag har tagit ett öra och ett framben, om det nu är någon som tycker att han ser lite halvdan ut :)

Byta ras???

Jag har länge funderat på att skaffa ytterligare en hund. Ska vi göra det så vill jag göra det medan vi har Chapman kvar så att han kan fostra den nye lille. Min önskan var ju att få en valp efter Chapman men det parningsförsöket vi gjorde blev det inget med så den tanken har jag gett upp. Att byta uppfödare och att köpa en valp från nån annan än CleBas har också känts främmande då jag vill ha närheten till min uppfödare för råd, stöd och hjälp med passning när vi reser bort.

Nu har mina tankar börjat kretsa kring att jag kanske ska byta ras istället. Newfoundlands är världens snällaste och mysigaste hundar. Det kommer jag alltid att bära med mig, men de är STORA och smutsar ner mycket. De är inte heller alltid så lätta att ta med sig överallt och man kan inte lämna bort dem till vem som helst pga deras storlek (för oss har det varit så). En ras som jag på senare tid fastnat för är bearded collie. Nästa helg är det utställning på Sofiero i Helsingborg. Jag ska försöka ta mig tid till att åka dit och titta på dem. Det är en lagom stor hund. Hur pälsen är att sköta vet jag inte, det får jag ta reda på. Jag måste också ha en hund som jag kan ha ute i hundgård mitt i vintern. Det tror jag dessa kan vara. Dessa hundar smutsar nog också ner mycket, men de är mindre. Jag vill fortsätta hålla på med utställning, jag har saknat det under de här åren sen jag slutade ställa ut Chapman. Det finns ett flertal uppfödare här i Skåne har jag sett på nätet. Vi får väl se vad dessa tankar leder till...

Kan denna ras vara något för mig?

En orolig natt...

Natten som varit var inte rolig. Igår kväll började Chapman kräkas upp en massa slem och han vankade av och an och pep hela tiden. Han började också flåsa mer och mer. Min första tanke var såklart magomvridning. Det är och kommer att vara min största skräck när det gäller newfoundlands. Klockan var nästan halv elva och Hässleholms Djursjukhus stängde kl 22. Jag ringde då till Helsingborg och rådfrågade dem. De sa till mig att känna på hans mage, men jag kunde inte känna att den var uppsvullen som en ballong. De tyckte att vi skulle köra dit. Nu tog jag ändå beslutet att vänta och vi började spola honom med kallt vatten istället. Efter en stund flåsade han mindre och hela han lugnade sig och han la sig på trappan nedanför vårt sovrumsfönster.

Vi gick också och la oss efter en stund, men jag var uppe flera gånger och tittade till honom. Klockan halv två hörde jag att han var uppe och drack. Det kändes ju hoppfullt. Imorse gick han upp som vanligt och han har varit som vanligt idag. Antagligen var det värmeslag. Vi har ju haft upp emot 27-30 grader varmt nu i flera dagar och fastän han är i stallet och i skuggan mest hela tiden har han blivit för varm helt enkelt. Idag har det regnat och varit svalare ute. Det känns skönt... Detta hoppas jag att jag slipper vara med om igen.

Sju år idag...

Våran älskade Chapman fyller sju år idag. Vart har tiden blivit av sen vi hämtade hem honom som liten valp? Jag hoppas innerligen att vi får ha honom hos oss ett bra tag till. Vi får fira hans dag med en god fika i eftermiddag. Det vill han nog ha :)

Några dagars camping...

Vi körde ut till Åhus igår för att campa några dagar. Vi har aldrig haft förtältet uppe till den  nya husvagnen förut så det var lite meck med det innan vi ihop det, men nu är det uppe. Chapman har legat ute i förtältet i natt. Det gick kanon och vid sex-tiden skällde han och ville att vi skulle vakna, så då var vi ute och gick en runda. Det är hundar överallt och vår granne har en kastrerad bullterrier (!). Ägaren till den ville att de skulle träffas, men jag var väldigt skeptisk. Han sa att bullterriern gör ingenting och det stämde faktiskt. Chapman slickade bullterriern i öronen som han brukar göra på andra hundar och de viftade på svansarna så det gick väldigt bra.

Här har han bra koll. Både på oss och på vad som händer utanför.

Chapmans givna platser...

Här hemma har Chapman två platser som han alltid går till när han ska lägga sig och slappa. Den ena är vid kökstrappan, han börjar oftast nedanför trappan för att efter en stund gå upp på trappan och lägga sig där som en dörrkloss så att vi andra varken kommer in eller ut :).

Den andra platsen är nere vid ingången i stallet. Där i dörrhålet har han suttit sen han var liten. Han hittade den platsen direkt när vi fick hem honom. Jag tror det är för att han har så bra koll därifrån över allt som händer på gårdsplanen. När vi kommer med hästarna så sätter han sig upp och drar in tassarna så han inte ska bli trampad.

Helgbesök...

Farfar kom med Nicki i morse. Hon trivs så bra hos oss så det är inga problem att passa henne. Hon åker hem imorgon igen. Man är ju inte van precis vid en hund som tycker om att hämta saker man kastar iväg om och om igen. Chapman tycker det är roligt max två gånger, sen är det trist.

Vi har haft fint väder idag till skillnad mot igår. Det regnade som spö i backen på eftermiddan precis när studenterna sprang ut. Så synd om dem! Vi var på två studentuppvaktningar. God mat och tårta fick vi. Vi var inte hemma förrän efter midnatt, så man är lite seg idag. En annan är ju van vid att gå upp tidigt och lägga sig tidigt :)

Här ligger de under bordet på altanen och pustar ut. Chapman tycker det är så roligt när Nicki kommer och hälsar på.