Att vara själv och en uggla...

Idag har jag börjat testa Raffe och se hur det går att lämna honom själv i hundgården. Vi gick ut precis som vanligt till hundgården som vi alltid gör om morgnarna. Han fick lite torrfoder, precis som vanligt, och sen låste jag om honom och körde iväg. Jag stannade sen nere vid våra brevlådor och satt där och väntade ca 45 min och lyssnade om han skulle börja skälla eller yla... men, det hördes ingenting. Sen körde jag upp till huset igen till honom. Han låg så lugnt och stilla mot väggen, men blev såklart jätteglad när jag kom. Hundar har inget begrepp om tid. Det kvittar liksom om man är borta fem minuter eller fem timmar 😊

Jag tänkte bara lämna honom korta stunder nu i början och öka successivt. Det kanske inte behövs, men det känns bättre att göra så. Ända sen han var liten har han haft India vid sin sida och aldrig behövt vara själv. I eftermiddags gjorde jag om samma sak, men då körde jag och handlade. Jag var väl borta 35-40 minuter, men han låg så tyst och fint när jag kom tillbaka. Det känns inte som det ska bli några problem att lämna honom. Nu jobbar jag inte heltid heller, så det blir inga långa dagar han behöver vara själv.

Det hände förresten en lustig sak när Raffe skulle in i hundgården i morse. Det låg en uggla i hundgården. Jag trodde först att den var död. Jag fick gå och hämta en grep, men när jag skulle få upp den på grepen så öppnade den ögonen och började röra på sig. Jag fick i alla fall ut den från hundgården och la den bland löven utanför. När jag sen kom hem från jobbet så var den borta. Jag ångrar att jag inte tog nån bild på den. Den var ganska liten och grå till färgen.