Idag är det en sån dag när saknaden efter Chapman är extra stor. Han finns i mina tankar varje dag, mer eller mindre. Det kan vara när man gör vissa saker. Som när jag går ut till hästarna och ger dem sitt natthö. Då var han alltid med. Eller när man kommer inkörande med bilen på gårdsplanen. Då började han alltid skälla direkt inne i hundgården och ville bli utsläppt. Det kommer väl att vara såhär ett tag. Jag brukar säga att Chapman är min "demon" (ni som sett filmen Guldkompassen vet vad jag menar). Ni får tycka att jag är lite knäpp, men han finns nog alltid vid min sida, även nu när jag inte kan se honom...
1 kommentar:
Knäpp är du inte !! Husse hade en njuffe som hette Daffy för 30 år sedan:!! Han hänger med än !Husse kollar att jag inte springer mellan benen på honom när vi är ute sent (Jag gillar det Inte han)Men han kollar även så inte några svarta kattor finns där. Tänker kanske på Sotis som var Daffy´s Näst bästa kompis. Bäst var hans dotter: Irene. De bästa försvinner ALDRIG. NJUT
Ha ett superjävalusiskt nytt år.
Labbe o co.
Skicka en kommentar