Vanilj ska iväg...

Rebecca och Catta red ut en sväng i helgen.

 Här var en familj och tittade på Vanilj i söndags. De vill gärna ha henne, så vi har kommit överens om att de ska få ha henne på prov i sex veckor. Är både vi och de fortfarande nöjda efter det, så blir det affär. Vi ska köra upp och lämna henne på fredag. Det känns bra att vi ska göra det, för då ser vi var och hur hon ska bo nånstans.

Vanilj var taggad och ville iväg.

Jag har lite svårt att vänja mig vid tanken att Vanilj ska flytta ifrån oss. Hon tillhör familjen. Vi har haft henne i sju år. Det är en lång tid. Det känns också jättekonstigt att vi inte kommer att ha några egna hästar här hemma. Mycket av min tid här hemma har i flera år kretsat kring att ta hand om våra djur. Vad ska jag nu lägga min tid på? Jag hoppas på en valp såklart framöver. Saknaden efter Chapman är fortfarande stor, och bor man på en gård så här som vi gör, så måste man nästan ha en hund. Det hör till liksom.Jag tycker också att det känns tryggt att ha en stor nallebjörn liggande ute på trappan. Alltid kan det skrämma iväg nån. Som den gången när några ungdomar kört ner i diket precis utanför vårt. De vågade inte knacka på ytterdörren utan gick runt och knackade på altandörren istället. Eller när vi hade beställt pizza-online och de kom utkörandes med pizzorna. Killen backade när Chapman reste sig upp och vågade inte heller gå upp till dörren :)  Och Chapman som såg så snäll ut...