Efter att ha läst Eijas inlägg om sina klövsjöfår på bloggen Norrfrid blev jag inspirerad av att berätta min "korta men intensiva" period som fårägare.
För några år sen lånade jag ett par tackor av en arbetskamrat för att prova på hur det var att ha får. Det var får av rasen gute. Min arbetskamrat sa bestämt att tackorna inte var dräktiga så det behövde jag inte bekymra mig för. En morgon när jag skulle släppa ut dem så hörde jag något gällt bräkande (!) Då hade den gamla tackan fått två små jättesöta lamm. Något förvånat blev jag förstås och ännu mer förvånad när den andra yngre tackan fick tre lamm några dagar senare. Helt plötsligt hade jag en hel flock...
Allt gick bra och får är väldigt trevliga djur, men jag bestämde mig ändå för att lämna tillbaka flocken till min arbetskamrat då jag tyckte det blev för mycket arbete med både hästar, får, jobb och familj, men ni ska tro att jag saknade dem i början. Man fäster sig så fort. Bara tanken på att skicka iväg de små baggarna till slakt fick mitt hjärta att blöda. Jag var inte riktigt beredd på att jag skulle känna så.
Den här lilla tackan var så fin med sina många färger på huvudet. Kanske blir det några får framöver igen om vi väljer att inte ha hästar för bor man som vi gör så behövs djuren till att beta ner hagarna. Fast nu är jag lite inne på att skaffa en islandshäst. Man måste ha lite planer och drömmar även om allt inte blir verklighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar