Vår källarnedgång från köket är väl inte speciellt vacker om man nu inte vill kalla det patina eller vintage istället. Det låter bättre, tycker jag. Stegen är slitna av alla som gått där upp och ner. Tänk om man hade kunnat vrida tiden tillbaka hundra år och se hur livet på vår gård såg ut då. Det hade varit spännande.
Så här ser det alltid ut när jag är i källaren och lägger upp mat till katterna. En svart siluett står i dörrhålet och tittar ner. Där har han stått och kollat sen han var valp. Som tur är har han aldrig gjort något försök att gå ner. Där inser han sin begränsning...
2 kommentarer:
Nej du , jag ställde inte ut lilla Charlie för att ställas på njuffe dagar måste man ju först och främst se ut som en .... fniss
Hihihi! Så himla söt han är!!! Ser ut som en riktig nallebjörn.
Visst är det spännande med gamla hus...? Tänk allt som försiggått där under så lång tid... Tänk om man fick veta lite... eller vara en mus och se allt...
Jätteroligt att du är med och tävlar hos oss! Vi är så glada för det! Varmt välkommen tillbaka!
Ha en finfin kväll och krama dig och vovven från oss!
Emelie och Elin
Skicka en kommentar