Rebecca och Chapman tog en mysstund i kväll i köket. Chapman har aldrig varit en "gullare". Han har alltid trivts bäst med att ligga ute på trappan och ha uppsikt över gårdsplanen. När han var liten var jag och köpte en hundbädd med en tillhörande mjuk dyna till honom. Han har aldrig gett den där bädden så mycket som en blick. Han har aldrig varit intresserad av att gå upp i soffan eller nåt sånt. Ju kallare och hårdare desto bättre. Jag blir alltid lika förundrad när jag ser andra newfoundlands ligga i sängar och soffor. Fast en förändring har skett de senaste månaderna. Han vill gärna ligga under köksbordet när vi sitter och äter. Alla som sitter vid bordet måste engagera sig när han ska in där. Han är ju inte så smidig och smyger in precis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar