torsdag 30 juli 2009
Man är ju populär...
Idag hämtade vi Aron vid tåget och jag fick följa med. Jag och matte stannade utanför stationen och husse gick in för att vänta på tåget som Aron kom med. Jag hann inte hoppa ut ur bilen förrän det kom fram en ung kille som tyckte att jag var jättefin och ville klappa mig. Han berättade att hans familj haft fyra stycken newfoundlandshundar. Sen gick han och det dröjde inte länge förrän det kom fram en ung tjej som undrade om hon fick klappa mig. Hon berättade att hon också haft en newfoundlandshund innan. Hon stod och pratade med matte och klappade mig ända tills Aron och husse kom. Sånt är livet att vara en newfoundlandshund. Man är populär vart man än kommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åhhh vad kul å få så goa klappar från snälla främmande människor.. här ser man sällan någon .. å gör man det har de oftas en vovve med sig å då kan de inte klappa mej..nää man blir utskälld så det heter duga.. aj av deras vovve då å då kan jag ju inte låta bli å skäla tillbaka.. vi övar nu emd de dära små glinen så de ska vara tysta då de ser mej såamtte å husse kan få stå å prata med dom å vara sociala.. skulle eg allt för å ha det så fin å br aosm du..att få folk å komma å klappa å ebrömma ..vilket hräligt liv å få höra ..kan inte va bättre å träffa sånna goa pers... idag mulet undrar vart solen tog vägen den skulel vara frame sa de på tv.. men hmm.. får se om det blir nått bus med matte det ligge rbräder med spik i på tomten så kanske det blir en vilodag idag.. hoppas du å aron busar å leker å har skoj idag.. du måste ah saknat honom massor.. ha det bäst nu grabben må så gott kramiz // benzon
Skicka en kommentar